Alltid ibland slår det mig att mitt liv är så otroligt trist. Förutsägbart på alla vis. Folk runt mig flyttar spontant, skaffar husdjur, tar en äkkilähtö till något varmt land. Får världens mest spännande jobberbjudanden, skaffar familj. Bambam nytt och spontant. I dessa stunder känns det som att jag bara står på stället, både på gott och ont.
Men med närmare eftertanke kanske mitt liv inte är så tråkigt trots allt. Om lite på en vecka sitter jag på ett plan till Portugal, om en månad kommer en liten kisse flytta in hos oss, om två månader börjar min första sommar i en helt ny stad. Rätt okej trots allt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar