Vad militären gett mig

Idag börjar TJ- antalet på en femma. 59 dagar tills Alexander blir fri, och tills jag också blir det. I dethär skedet har jag över 100 dagar erfarenhet bakom mig, och som ni så väl gissade vid detta inlägg så är jag många upplevelser rikare, varav de flesta är positiva. Givetvis har saknaden luggit över min närvaro en stor del av tiden, och de allra värsta stunderna har jag bara viljat sjunka genom jorden.

Men jag gav aldrig upp. Visste att mitt förhållande var värd den saknaden som präglade vardagen, att hela militären är fullständigt överkomlig. Då du har någon du verkligen älskar vid din sida, då kommer inte avståndet spela någon som helst roll. För oavsett om ni sitter bredvid varann i soffan och myser, eller om ni har en mur och flertals kilometrar mellan er, så vet ni var ni har varann. Ni vet att det bara handlar om en tillfällighet, ett äventyr för två. Så tänker jag, och i över 100 dagar har jag klarat av att hålla huvudet högt och hoppet ännu högre, för jag vet vad som väntar då den stora dagen, OHI ON, kommer. 

Så vad har jag lärt mig och fått ut av denhär tiden, då militären varit en del av min vardag? För det första har jag fått ett starkare förhållande. Jag har alltid tyckt att det gått bra för oss, och aldrig ansett att det funnits några som helst problem, men under denhär tiden har många saker förändrats. Under 100 dagar har vi sett helt nya sidor av varandra. Förr vågade vi inte tala om en gemensam framtid, men nu har vi den verkligen framför oss, rent konkret. Planer och tankar har blivit uppfyllda och framtiden ser ljus ut. Jag har även lärt mig uppskatta mig själv på ett helt nytt sätt, lärt mig att mitt liv inte endast går ut på att tillfredställa andra, utan också tillfredställa mig själv och mina behov. Då jag är glad och lycklig, då blomstrar även vårt förhållande. En annan sak som jag fått bekräftat för mig under denhär tiden är min egna styrka, och framför allt Alexanders styrka. Både mentala och fysiska. För mig har kampen varit mest psykisk, men för honom har hela upplevelsen varit påfrestande på många olika vis. Att du måste lyda order och göra tunga saker, då du kanske mentalt är ett vrak och hjäplös. Den styrka som Alexander, och alla andra i militärens tjänst, uppvisar är beundransvärd. På alla tänkbara vis har han blivit en starkare man, och han hart lärt mig att bli en starkare kvinna. 

Vi fortsätter kämpa de resterande 59 dagarna som vi gjort hittills, vi fortsätter lära oss nya saker. Framförallt fortsätter vi att stärka vårt förhållande ytterligare. Den 20:e juni kommer jag vara ytterst tacksam för allt som militären hämtat med sig. Jag kommer stolt kunna säga att vi klarade det. Att vår kärlek är starkare än någonsin.