Ny kamera

Måste verkligen erkänna att det under senaste tiden, jaa senaste året kunde man säga, har blivit dåligt med egna kamerabilder här på bloggen. Överhuvudtaget vet jag inte när jag senast påriktigt skulle ha släpat min kära Canon 1000D någonstans där det kunde vara trevligt att ha lite bilder ifrån. Den är helt enkelt för klumpig att bära runt på, så har alltid kompromissat med att ta (dåliga) telefonbilder istället. Nu har jag dock tagit mig själv i kragen och införskaffat en ny kamera! Blev inte mycket velas, utan valet föll ganska solklart på en Olympus Pen E-pl5. Verkligen den perfekta kameran om man frågar mig! Listar upp de bästa egenskaperna jag hittills funnit i denna lilla supermanick:

- 16 megapixels

- Snygg design, verkligen en fröjd för ögat. Har själv den vita modellen med beigea detaljer, härligt retro tycker jag!

- Kamerans lätthet och storlek

- Med ett speciellt minneskort (som är påväg hem till mig) kan man överföra bilder direkt från kameran till sin smartphone eller Tab, vilket är superpraktiskt då man skall blogga, och inte behöv rådda med några kablar!

- Kameran har vändbar skärm, perfekt då man skall ta selfies hehe!

- Något jag finner ytterst handy, men som jag ännu inte blivit ett med är att skärmen har touchscreen. Är inte van med såna finesser i min gamla systemkamera...

- Snabb fokusering

- Bra ljus på bilderna, särskilt utomhus men även inomhus i dålig belysning!

- Bra ISO och allt det där som jag inte (ännu) kan... googla om ni är intresserade hehe

- Blixten är borttagbar

- Häftiga effekter man kan fotografera med! Påminner faktiskt lite om Instagrams filter.

- ... Och framför allt är den lätt att använda!

Helnöjd med mitt köp, så mer bilder kommer komma upp här från och med nu! Om någon undrar är min kamera köpt från Musta Pörssi, och kostade mig 399 euro.

Boktips: Gone Girl

Som många vet så har jag i bokväg mycket svårt med något annant än deckare... Senaste tiden har jag dessutom haft väldigt svårt med böcker över huvud taget. Nu har jag dock lovat mig själv på att bli lite bättre på att läsa olika sorts litteratur. Väntar på tok för mycket på nästa Lars Kepler-bok (oktober!!!!), så jag måste fråga råd av min litteraturexpert Sofia, som rekommenderade Gillian Flynns 'Gone Girl'. Tänkte först låta bli, då boken mest påminde om en tegelsten, men gav den endå ett försök. Och tur var det! Helt sjukt bra var boken, jaa faktiskt nästbäst efter Kepler som jag någonsin läst. Galet bra cliffhangers, finessrikt - men enkelt språk, och en spännande och otäck story. Just så som jag gillar det, hehe. Orkar inte recensera desto mer, men rekommenderar endå att åtminstone alla deckarnördar där ute läser denna!

Att våga ta ut sig & fulminen på gymmet

Jag har i min bekantskapskrets samt i medierna stött på en sak som jag tänkte prata om idag, nämligen personer som tränar mycket men inte ser några synliga resultat. Har själv varit i precis samma situation - fem dagar styrka i veckan, två timmar åt gången, men inga synliga magmuskler, väldefinierade armar eller rumpa. Efter att jag opererades var ju som vi i detta skede redan vet mina muskler till synes nästan obefintliga. Nu har det gått fem månader sedan operationen, varav ca. två varit intensiv rehabträning, och jag har synligare muskler i respektiva kroppsdelar än jag någonsin haft. Hur kan detta då vara möjligt?

Personligen tror jag långt att detta beror på träningens kvalitet. Tvåtimmars gympass fem dagar i veckan tyder på kvantitet, men vad är det egentligen du sysslar med där på gymmet? I praktiken menar jag med kvalitet att vi skall våga ta ut oss då vi styrketränar. Det är de serierna där du under de sista repsen grimaserar och tar fram fulminen som dina muskler påriktigt växer i volym. Missförstå mig inte, även långa serier med lätta vikter utvecklar muskelvolym, huvudsaken är att du är slut efter varje set. Det skall bränna, du skall känna dig kraftlös och svag för att du skall kunna utvecklas och bli starkare. Tyvärr är detta mycket vanligare hos flickor, som ofta väljer trygga vikter att utföra övningar med. De vanliga 3x10x5kg i biceps med hantlar, som du kört med i de senaste två månaderna kommer inte hjälpa dig bygga synliga muskler. Här kanske du borde fundera att öka till åtminstone 1-2kg tyngre vikter för att verkligen få kontakt med de muskler du jobba medr, och känna  att de verkligen jobbar hårt.

En annan delorsak är enligt mig att man fuskar med cardion. Javisst, man kanske springer/cyklar flere gånger i veckan, men känns det verkligen som att du ger järnet? Känner du att du lätt kunde fortsätta i en halvtimme? Då har du troligen inte utmanat dig själv tillräckligt hårt. Bästa flåset och "jag-dör"-känslan tycker jag man når av intervallträning, på cykel eller löpande. Jag drar själv ganska korta intervaller, då min avsikt är att utveckla snabbhetsuthållighet och inte kondition, och då kan mitt pass bestå av 8-12x100-200m, med gångåterhämtning. En annan bra grej med intervaller är att du fortsätter förbränna kalorier många timmar efter själva passet, till skillnad från en normal länk. Cardioträningen minskar på mängden underhudsfett, och därför kommer dina muskler synnas tydligare. Det finns inget facit på hur långa eller hur många dina intervaller skall vara, huvudsaken är att du efteråt verkligen känner att du gjort något ordentligt. 

Vad jag med denhär texten försöker uppmuntra alla till är att sätta i ännu en växel i träningen. Känns det som att du kommer att dö? Det kommer du inte, du kommer stiga upp starkare än förrut. Du kommer känna att all smärta är värt det i slutänden. What doesn't kill you makes you stronger.

Dag 3 – En låt med många minnen

Påminner mig om tiden då Alexander var inne i det gröna. Ännu idag får jag gåshud och tårar i ögonen varenda gång jag hör låten. Älskar allt som Snow Patrol gör, men denna tar nog hem priset. Så mäktig, så starka ord, så vacker.

Have heart, my dear
We're bound to be afraid
Even if it's just for a few days
Making up for all this mess

Light up, light up
As if you have a choice
Even if you cannot hear my voice
I'll be right beside you dear

Mellanrapport: träningsresultat och motivation

Vid nyår lovade jag mig själv som känt att skärpa mig med min träning och verkligen börja satsa igen. I och med operationen i höstas sjönk min motivation till allting som hette träning till botten. Tänk om låret sviker igen? Tänk om jag aldrig når toppen mer? Tänk om jag inte är tillräckligt stark? Kunde flera gånger om dagen ställa mig vid en spegel, titta på mina då mycket smalare ben, på armarna som mistat alla sina muskler, på magen som inte längre var platt och tränad. Jag kunde stå där flera minuter, ibland steg tårarna i ögonen av besvikelse. Jag kunde titta på min rumpa som även den minskat. Kunde påriktigt känna hur all styrka och spänst i mina ben var som bortblåst. Ett 5 cm långt ärr högst upp på vänster baklår skulle komma att påminna mig om den svagheten en tid framöver.

I någon svag stund funderade jag på att lämna allt. Ge upp hela idrotten. Men kärleken till grenen var för stor, och jag var redo att göra vad som än behövdes. Jag började pina mig själv på gymmet, pushade mig alltid lite över kanten. Jag grät i smyg då baklåret svek under hoppserier. Jag låg vaken länge om nätterna och funderade hur jag skulle utveckla bättre styrka och snabbhet. Framför allt låg jag och funderade på var jag skulle hitta modet och tilliten till låret.

Idag litar jag äntligen på mig själv igen. Jag ser resultaten fysiskt och känner dem psykiskt. Mina muskler är äntligen tillbaka, liksom även tron till det jag gör. Jag vågar öka vikter till mer än jag någonsin haft (jaa, mer än då jag varit som friskast!) samt trycka på lite mer i löpningen. Jag litar på att min kropp klarar av påfrestningen och att mitt huvud håller pressen. Jag har ännu en månad rehabilitering kvar, och jag kommer fortsätta pusha mig själv. Och nu är detdär ärret endast ett minne av en tid då jag övervann mig själv. What doesn't kill you makes you stronger.

Sist en liten formuppdatering. Jag är inte var jag vill än, men närmare mitt mål fö varje dag som går. Vad är mitt mål då? En stark kropp som för mig längre in i sandgropen!

Nike Free 5.0+

Kära vänner, låt mig presentera min senaste materiella lycka; neongula Nike Free 5.0+. Dessa har varit ett habegär för mig så länge de har funnits i butiken. Alexander visste om detta, och därför fick jag ett presentkort till Stadium för att köpa just dessa skönheter. Jag älskar dem, på alla sätt och vis. Världens bekvämaste gym/löpsko, och tänk er dessa till bruna ben - perfektion!

Mina kosttillägg del 2: Vitmainer och mineraler

Jag försöker enligt bästa förmåga äta mångsidigt och hälsosamt, men ibland känns det även bra att fylla på vitamin- och minerallagret lite extra. Här nedan ser ni mina favorittillskott i denna kategori:

Till vänster: Omega-3. Äter varje dag, då jag tyvärr inte kan (har råd) att äta så mycket fisk jag skulle vilja här i Åbo.

Till höger: Höghaltigt D-vitamin. Jag äter D-vitamin tillskott vintertid, då det inte direkt är så mycket solljus ute. Upplever att jag verkligen är piggare med dessa!

Till vänster: Kalcium-Magnesium-preparat. Kalcium har jag ingen brist på, men upplever att dessa tillskott är de som fungerar bäst för mig. Min magnesiumbrist förekommer alltid som kramper i vaderna och låren, och dessa är ett bra hjälpmedel.

Till höger: Zink-tabletter. Kan inte säga så jättemycket om verkan, men tillsammans med Kal-Mag fungerar de bra! Och smakar supergott, hehe...

Till vänster: Multivitamin brustabletter, faktiskt från Lidl. Dessa tar jag då jag känner mig lite extra seg på morgonen. Och plus för att de smakar jaffa!

Till höger: C-vitamin. Dessa tar jag då jag inte tar multivitaminen bredvid. Också dessa smakar jättegott.

Mina kosttillskott: PWO

Då skolan började bli lite intensivare för min del hade jag ingen aning hur jag skulle orka träna efter en lång skoldag. Nödlösningen var ofta choklad, men det kändes inte som den bästa lösningen före ett hårt träningspass precis. Läste lite om olika kosttillskott och möjliga lösningar, och fastnade för Star Nutritions Intensity. Intensity är alltså en pre-workout, som skall ge mer energi före och under ett träningspass. Var först lite skeptisk för detta pulver, men bestämde mig endå för att pröva. Har testat produkten en gång, men känner redan att jag kan ge er min recension. Använde mig av produkten endast före passet, då jag ansåg att det räckte till.

Smak: Intensity finns i två smaker, Juicy Orange och Fresh Lemon. Själv har jag den med apelsinsmak, och måste verkligen erkänna att den smakar gott! Konsistensen (lite skummig) var jag lite ovan med, men det är troligen en vanesak. Smakar lite som apelsinjuice tycker jag, alltså var smaken en positiv upplevelse för mig! 4/5

Verkan: Drack 15g pulver blandat i 300ml vatten en halvtimme före mitt styrkepass. Redan efter 10 minuter kände jag mig piggare, och när jag väl sluppit till gymmet kände jag mig otroligt energisk. Kände mig inte ens trött efter två timmars pina för övrekroppen. Rekommenderar starkt!

5/5

Från Fitnesstukku, 18.90€ (ca. 300g)

två superprodukter

När jag var yngre led jag verkligen av en massa finnar. Nu på senare tiden har min hud blivit mycket bättre, och smink är längre inget måste varje dag. Ändå har jag (enligt mig själv) synliga porer ställvis, samt tendens till glansig hud. Har verkligen längre sökt efter bra hudvårdsprodukter, och nu äntligen hittat två riktiga mirakelmedel. Från Apoteket har jag införskaffat en hudkräm, Vichy Normaderm. Konsistensen på krämen är silkeslen och suger sig snabbt in i huden och lämnar huden mjuk och fin. Använder krämen varje morgon och kväll och ser en tydlig skillnad i min hud. En burk kostar ca. 20 euro. 

Den andra produkten lär inte många ha missat. Garniers Optical Blur har marknadsförts överallt, men av någon anledning har jag aldrig nappat på. Mamma hade dock så mycket gott att säga om krämen att jag var tvungen att pröva. Min hud blev helt silkeslen och mjuk av den lätta krämen, känns verkligen underbar på huden! Dessutom gör den verkligen vad den skall, nämligen täcker synliga porer. Jag applicerar Optical Blur vid näsan, pannan och haken efter dagkrämen, så uppnås bästa resultat. En tub kostar ca. 14 euro och finns att köpa i t.ex. stora marketar.

Mina nyttotips

Tre dagar in i min detox. Känner att det här går mycket bättre än jag någonsin trodde. I början trodde jag att det inte går att äta något gott, och att jag kommer vara hungrig och sur hela tiden. Tvärtom! Har noggrannt kollat igenom vad matbutiken har att erbjuda, och hittat en massa nya godheter. Dessutom har jag märkt att den ökade intagningen av vatten gör mig otroligt pigg!

Nu tänkte jag dela med mig av lite nyttiga tips, som samtidigt är sjukt goda:

Ett typiskt morgonmål för mig. Proteinpudding från Fast med mintchoklad-smak, en kopp grönt te, äppelvatten (som jag kallar min detoxdryck), vindruvor samt mina tillskott (zink, d-vitamin och omega).

Blev förvånad när jag hittade denna billiga godsak i hyllan - hade ingen aning om att Rainbow tillverkade soja"yoghurt". Får ju inte nu under detoxen egentligen använda mjölkprodukter, så dessa är perfekta.

Mera soja! Verkligen jättegott och krämig konsisten, och smakar som yoghurt! Lite minus för det dyra priset, en halv liter kostade närmare tre euro...

Har länge och väl studerat mysliutbudet i de stora kedjorna, och blivit chockad över hur himla mycket socker det finns i dom olika myslina, som skall vara nyttiga... Denhär sorten är dock super, innehåller endast 1g socker på 100g, och dessutom en massa nyttiga fibrer! Verkligen jättegott med sojayoghurt och lite gojibär, mums!

Här är två räddare i nöden, nämligen mot sötsuget - jordgubbssoppa och apelsinjuice. Jordgubbssoppan smakar super och innehåller mindre än 10 kalorier per 100g! Apelsinjuicen av Brazil är gjord av 100% frukt och innehåller inget tillsatt socker. Båda två är supergott att sätta i olika smoothien istället för yoghurt eller mjölk. 

Första detox-dagen

Första detox-dagen av 40. Kan givetvis inte ännu utlåta mig om det funkar, men jag kan dela med mig av mina första tankar kring detta. För det första - mängden vätska man skall dricka! Egentligen dricker man endast lite mer än vad man normalt borde, men jag som verkligen inte brukar dricka tillräckligt har faktiskt fått kämpa. Själva detox-vätskan är inte alls så äcklig som jag trodde, men smakar kanske lite tråkigt... 

Som morgonmål fick det bli en nyttig mysli med tillsatta gojibär, verkligen gott! Största delen av dagen har jag och Atte spenderat på gymmet (svettpass 3000!), i centrum och via Gigantti, så då har jag endast druckit vatten. Nu på kvällen blev det en rejäl broilersallad med grynost till, supergott. Just nu tar det lite emot att inte kunna äta av all choklad vi har, men inget oöverkomligt. Tror att detta funkar på önskat sätt!

(Bilder från Weheartit)

Ny dator!

Har nu en längre tid tittat på en ny dator, en jag lätt kunde bära med mig till skolan och så. Har dock inte hittat någon i min prisklass (Macbook Air har alltså inte varit ett alternativ). Har från förut en bra och fungerande laptop, men den är lite väl klumpig och stor för att bära runt på, och akkun börjar vara i sämre laget. Det visade sig att det inte var världens lättaste uppgift att hitta en 13.3 tums dator med bra processor, tillräckligt stort minne, under 2kg samt under 500 euro. På mellandagarna såg jag dock att Expert hade en perfekt på rea! 399 euro betalade jag för min Asus. Har inte ännu sluppit och pröva den då den skall uppdateras, men just nu känner jag mig väldigt ett med den, ja till och med med Windows 8. Verkar som en toppendator för mina behov!

Vad militären gett mig

Idag börjar TJ- antalet på en femma. 59 dagar tills Alexander blir fri, och tills jag också blir det. I dethär skedet har jag över 100 dagar erfarenhet bakom mig, och som ni så väl gissade vid detta inlägg så är jag många upplevelser rikare, varav de flesta är positiva. Givetvis har saknaden luggit över min närvaro en stor del av tiden, och de allra värsta stunderna har jag bara viljat sjunka genom jorden.

Men jag gav aldrig upp. Visste att mitt förhållande var värd den saknaden som präglade vardagen, att hela militären är fullständigt överkomlig. Då du har någon du verkligen älskar vid din sida, då kommer inte avståndet spela någon som helst roll. För oavsett om ni sitter bredvid varann i soffan och myser, eller om ni har en mur och flertals kilometrar mellan er, så vet ni var ni har varann. Ni vet att det bara handlar om en tillfällighet, ett äventyr för två. Så tänker jag, och i över 100 dagar har jag klarat av att hålla huvudet högt och hoppet ännu högre, för jag vet vad som väntar då den stora dagen, OHI ON, kommer. 

Så vad har jag lärt mig och fått ut av denhär tiden, då militären varit en del av min vardag? För det första har jag fått ett starkare förhållande. Jag har alltid tyckt att det gått bra för oss, och aldrig ansett att det funnits några som helst problem, men under denhär tiden har många saker förändrats. Under 100 dagar har vi sett helt nya sidor av varandra. Förr vågade vi inte tala om en gemensam framtid, men nu har vi den verkligen framför oss, rent konkret. Planer och tankar har blivit uppfyllda och framtiden ser ljus ut. Jag har även lärt mig uppskatta mig själv på ett helt nytt sätt, lärt mig att mitt liv inte endast går ut på att tillfredställa andra, utan också tillfredställa mig själv och mina behov. Då jag är glad och lycklig, då blomstrar även vårt förhållande. En annan sak som jag fått bekräftat för mig under denhär tiden är min egna styrka, och framför allt Alexanders styrka. Både mentala och fysiska. För mig har kampen varit mest psykisk, men för honom har hela upplevelsen varit påfrestande på många olika vis. Att du måste lyda order och göra tunga saker, då du kanske mentalt är ett vrak och hjäplös. Den styrka som Alexander, och alla andra i militärens tjänst, uppvisar är beundransvärd. På alla tänkbara vis har han blivit en starkare man, och han hart lärt mig att bli en starkare kvinna. 

Vi fortsätter kämpa de resterande 59 dagarna som vi gjort hittills, vi fortsätter lära oss nya saker. Framförallt fortsätter vi att stärka vårt förhållande ytterligare. Den 20:e juni kommer jag vara ytterst tacksam för allt som militären hämtat med sig. Jag kommer stolt kunna säga att vi klarade det. Att vår kärlek är starkare än någonsin.

militärfamiljen

Jag och Jennie gjorde en deal, att vi skriver om våra nyfunna vänner. Självklart hör just Jennie dit, med ett gäng andra brudar.

Jag med mina "militärsystrar". Bara en bråkdel av allt som snurrar runt i huvudet angående militären kommer faktiskt ut på bloggen. Dehär tjejerna - Jennie, Erco och Miku - däremot, de vet allt. De förstår precis vad som är jobbigt, och tillsammans kan vi njuta av små bra grejer som händer. Tillsammans är vi starkare, helt enkelt.

Jennie är då den enda av dessa tre som jag inte kände från förr. Konstigt, tycker jag nu efteråt, för som hon själv så bra sa, första gången vi talade med varann, att vi är som soulmates, haha. Tror det inte finns någon annan som tänker så lika som jag om allting. Den 7:e januari, då hela denna resa började, slängde jag in en kommentar åt Jennie, som skrivit ett inlägg på sin blogg. Försökte stötta henne, en brud jag aldrig träffat, och från och med denna dag har vi talat dagligen. Vi löser problem tillsammans och stöttar varann, som två systrar. 

Hur är Jennie som person då? En av de öppnaste människorna jag vet, pratglad som jag och så himla förstående. Hon sprider en sån himla energi till sin omgivning, och man kan helt enkelt inte låta bli att tycka om henne. Rekryterna våra kommer ju en dag slippa ut ur militären, med det betyder verkligen inte att vår vänskap skulle ta slut, tvärtom tror jag. Vi har så mycket nytt i våra liv som kommer ske, och du ska veta att jag är där, och går igenom samma sak, med dig.

Erica är ingen ny bekantskap för mig. Vi har gått i samma skola enda sedan lågstadiet, och särskilt under gymnasietiden pratat en hel del med varann. Dessutom är Erica kusin med Atte, så där har vi en till förenande länk, haha. Men det är under den senaste månaden som vi verkligen har börjat tala med varann. Ercos roll i vår militärfamilj är livsviktig för mig - hennes attityd till hela militären är den absolut bästa, och jag beundrar henne så för det! Om ändå jag också kunde tänka så himla moget som hon....

Första intrycket av Erica är att hon är tyst och lugn. Stämmer till en viss del, men när man lär känna henne får man se en helt annan sida. Hon är sjukt rolig och lätt att umgås med! Tror hela denhär upplevelsen kommer hämta oss närmare varann så att säga, nu när vi en gång kommit i farten!

Och sist men inte minst, Miku. Vi har varit vänner sedan högstadiet, då vi gick samma klass. Vi har haft vårt eget lilla gäng, och delar en massa minnen från denhär tiden. Vi har stundvis ogillat varann, då vi båda är starka personligheter, men i efterhand tänkt har alla våra oenigheter varit fåniga, hehe. Vi har gått igenom en massa tillsammans, skrattat och gråtit. Älskat och hatat, men endå aldrig lämnat varann. Under gymnasietiden har vi hängt en hel del tillsammans, men liksom med de två ovannämnda brudarna har militären fört oss närmare. Åt Miku kan jag säga vad som helst, och få hennes åsikt över det hela. Och vice versa. Hon är den allra ärkligaste av mina vänner, och vågar alltid säga sin åsikt. Hon är inte heller rädd för att vara sig själv, vilket jag tycker är härligt. Men Miku är också superlätt att umgås med, och vi har alltid roligt tillsammans.

Vad skulle jag månne göra utan dessa brudar? Ni är viktiga för mig!

svaren!

Vad är ditt mål inom friidrotten? :)

- Mitt kortsiktiga mål är att bli bland tre bästa i min egen ålder i Finland i tresteg. I framtiden skall jag representera Finland i tävlingar utomlands.

Hur skulle du förklara dej själv med tre ord?

- Pålitlig, energisk och otålig.

Drömyrke?

- Alltså drömmen vore ju elitidrottare, men fysioterapeut är min realistiska dröm!

Hur träffades du och din pojkvän?

- Haha, justdet. 4.6.2011 på en parkbänk i grannstaden. Med lite alkohol i blodet. Ingen trodde ju att vi skulle bli något från dendär starten, men här är vi nu. Hela storyn kan läsas här.

Finns det något du är rädd för?

- Trånga utrymmen, är ytterst klaustrofobisk!

Favoritminne?

- Finns så många, går inte att säga ett. Men pikkupenkkisen ifjol, Helsingforsdygnet med Atte och inomhus-FM ifjol är några.

Länder du varit till?

- Grekland, Cypern, Lanzarote, Teneriffa, Estland, Sverige och Ryssland. 

Hur lång är du?
173cm 

Vad skulle du göra om du vann en miljon?
- Jag skulle ta med mig ett gäng kompisar och resa, skaffa en fin lägenhet åt mig och Alexander, shoppa med bästa kompisarna samt spara!

Vad skulle du göra om du skulle bara ha en dag kvar att leva?

- Spendera den med dom bästa människorna, helt enkelt. Vill inte ens tänka på dethär, då jag har så mycket jag vill hinna göra...

Justin bieber eller one direction?

- Justin Bieber, om jag måste välja. One Direction har jag tyvärr aldrig förstått mig på...

Snyggaste kändiskillen?

- Hmmm... Sebastian Bayer (längdhoppare från Tyskland) eller typ....Jonathan Togo (som spelar Ryan Wolfe i CSI Miami)?

Vilken kändis skulle du villa se ut som?
- Jessica Alba eller Eva Longoria typ?

Din förebild?

- Phillips Idowu!

har du haft många pojkvänner?

- 4 stycken, men de tre första kan inte klassas som  värst seriösa

Äter du ofta "dålig" mat,som pizza och sådant?
- Haha OM jag gör! Senaste dagarnas diet har mest bestått av kaka, glass, godis, ships och coca-cola

Tror du du kommer att byta föräning inom idrotten?
- Det tror jag inte i dagsläget.

Vilka bloggar läser du?
- Många lokala bloggar, liksom Zaras, Sofias, Leonas, Saras och Jennies. Dessutom läser jag Kenzas, Hanna Nymans och Kissies bloggar.

Har du vvänner/bekanta i Östranyland?
- Mest från friidrotten. Brudarna från Lovisa, Sibbo och Borgå har jag alltid roligt med!

Berätta om dina vänner, nya som gamla. 
- Håller dethär relativt kort, men i stora drag. Sofia är min äldsta vän, som jag kännt sedan lågstadiet. Jaa, och efter en period i våra barndomar som vi hatat varann har vi varit bra vänner. Under senaste året har vi igen börjat hänga mer med varann! Miku och Erica har jag kännt sedan högstadiet, men vår gemensamma nämnare har fört oss närmare varann igen! Samma nämnare förenar mig och Jennie, som jag lärt känna den senaste månaden. Vi är så himla lika på alla vis och förstår varandra helt, så jag är glad att jag träffade henne! I skolan finns även mina vänner, liksom Emppi, Nata och Annika, bara för att nämna några få. Genom friidrotten har jag också en himla massa vänner, som jag delar livets passion med. Vi förstår varandra till fullo, inte endast i idrotten utan också i privatlivet. Bland andra Sara, Krista, Emelie, Cecci, Anita, Frida och många fler!

Beskriv din perfekta dag
- Jag vaknar bredvid Atte och får morgonmål på sängen. Vi slötittar TV, men är mer upptagna av varandra. Senare på dagen åker jag med ät gäng kompisar och shoppa samt äta, och därefter kör vi till stranden, där vi spenderar vår kväll. I den svala sommarkvällen tränar jag lite hopp, pch badar bastu därefter. Somna får jag åter igen i den bästa famnen av alla. Något sånt!

Bästa samt sämsta egenskapen med dej?
- Den bästa egenskapen är säkert den att jag får folk att känna sig bekväma i mitt sällskap tack vare mina sociala skills, haha. Sämsta egenskapen är nog den att jag är otålig och en riktigt sjuklig planerare, blir i panik om mina planer till veckoslutet ändras, fastän  det bara är tisdag...

Bästa samt sämsta egenskapen med Atte?
- Det bästa med Atte är att han är så himla lätt att tycka om. Han charmar alla i sin omgivning med sitt lugna temperament, en riktig svärmorsdröm är vad han är! Fastän nästan allt hos Atte är bra finns det givetvis sämre egenskaper.... Bland annat att han somnar jättelätt och blir lätt uttråkad om han inte hela tiden har något att göra. Man kan helt enkelt inte bara ligga och mysa alltför länge. 

hur ser en vanlig vecka ut för dej?(:
- Skola från 8, något kul med kompisarna efter det, träning på kvällen, textande med Atte före jag sover. Detta har i princip varit vardag den senaste månaden för mig.

Är du oskuld?
- Nej

Hetaste idrottaren på toppnivå?
- Sebastian Bayer samt Christophe Lemaitre! Och hehe, Ville Larinto.

Om du skulle vara kändis för en dag; vem skulle du vara?
- Usain Bolt, skulle vara helt shysst!

Idrottsstjärna du har som förebild?
- Idowu här med, samt tränaren min haha :)

Bästa träningsövningarna?
- Plankan för mellangärdet och knäböj för rumpa och lår!

Vad är du mest nöjd med över din kropp?
- Tror jag är mest nöjd med mina axlar och mina lår.

Vad har du för planer efter gymnasiet?
- Efter gymansiet skall jag söka till Fysioterapilinjen på Turun Ammattikorkeakoulu, och då flyttar vi dit med Atte, som redan har en studieplats på Åbo Akademi. Slipper jag inte in läser jag först till massör.

Bästa/sämsta egenskaperna hos dig?
- Sociala förmågan och pålitligheten, dåliga är dendär otåligheten.

Om du skulle få förändra en sak i världen - vad skulle du förändra?
- Att alla människor skulle ha samma förutsättningar till ett bra liv.

Hur länge har du friidrottat?
- Jag började år 2006, så i 7 år!

Hur hälsosamt äter du? Och hur kan en vecka/dag se ut matmässigt för dig?
- Som sagt är jag dålig på att vara nyttig. Men jag försöker äta vanlig husmanskost och gröt till morgonmål, samt lite frukt och dylikt som mellanmål. Äter nog som alla andra skulle jag säga, enda skillnaden är att jag endast äter en huvudmåltid, alltså lunch/middag. Så har vi alltid haft det i min familj, och det är svårt att ändra den rutinen.

Var befinner du dig om 5 och 10 år?
- Om 5 år har jag, om allting går enligt planerna, utbildat mig till fysioterapeut, och har hoppeligen ett jobb. Bor tillsammans med Atte, och lever lyckliga. Om 10 år är jag hoppeligen gift med den rätte, och har/väntar ett barn i nära framtiden. Bor i ett egnahemshus lite på landet, och har 2 hundar och 2 katter, haha.

Tack för alla frågorna, ni är så himla bra! Om jag glömt något, eller ni vill veta något mer, är det bara att fråga närsomhelst!

om avstånd, militären och den toma känslan

Denna måndag kväll sitter jag hopkrupen i min säng, under täcket, i min pojkväns t-skjorta. Som många andra kvällar. Denna måndag, den sjunde i första tvåtusentretton, skiljer sig dock från de andra. Det är nämligen idag som min pojkvän blev grön. Rekryt. Stor dag, stora förändringar. Kommer minnas denna dag länge, för det har både varit tungt, spännande och lättsamt. Varför det känns tungt behöv jag väl inte ens nämna. Att ens andra halva säger hejdå, isoleras och du inte alls vet hur han har det, det är den värsta känslan i världen. Vad tänker han? Vad tycker han? Hur mår han? Är allting bra? Dessa frågor kommer ta upp en stor del av min vakna tid nu i (hoppeligen endast) 165 dagar. 

Nedräkningen tills denhär dagen har varit tung och allt för snabb. Ville bara trycka på Pause, leva i stunden och njuta av sällskapet. Av honom.

Jag vill ha honom här just nu, men jag kan inte. Endast vetskapen om det tär på mig. Och på honom. Saknaden är stor och mängden tårar likaså. Längtan att få se honom igen är dock det jag lever för. Min man. 

Men hela upplevelsen har varit spännande för oss båda. Att inhandla allting han kan tänkas behöva. Att förbereda, få vara en del av det. Att veta, att även jag spelar en viktig roll. Idag rykte dessutom det välkända håret. Men min fina pojkvän är kvar, lika snygg och fin som alltid. 

Vad är det då som får mig att le när jag tänker på hela upplevelsen? För ingen kan påstå, att denna tid skulle vara endast deppig och negativ. Jag glädjs åt tanken på att han får uppleva något helt nytt och spännande, lära sig nytt inför livet och lära känna nya människor. Jag glädjs åt tanken på att varje dag är en dag närmare tills vi ses igen. Jag glädjs till och med åt saknaden, för det är den som gör vårt förhållande hårt som stål. För vi vet att vi har varandra, någon som väntar på en. Stöttar en. Älskar en. Så jag tänker på detta som något gott för Alexander, för han behöv inte oroa sig för mig, för jag klarar mig. För jag har honom. Jag finns här alltid.

Du och jag i vått och torrt. Du och jag.

om hår

Jag brukar tycka om mitt hår (i alla fall då det lyder). Det är tjockt och av bra kvalitet och jaa, riktigt bra faktiskt. Nu såhär då vi lever i den årstiden då minusgraderna tar över, då skulle man troligen kunna leda ström till en hel stad från mitt hår. Seriöst, det är så electriskt att det är helt sjukt.

Har länge försökt hitta något som skulle kontrollera dethär, men förgäves. Nu har jag dock funnit dessa två produkter, som tillsammans tämljer mitt hår till ett snällt hår. Till vänster har vi Schwarzkopfs Smoothen Conditioner (ca. 18 euro, från frissor) och till höger Loreals Studio Silk&gloss värmespray (ca. 7 euro). Balsamet använder jag i torrt hår, och då endast en ärtklick av produkten (för mycket gör håret flottigt). Spayet används då jag plattar håret. Rekommenderar dessa varmt!

papple

Uppdateringen suger i och med att jobbet suger all energi från mig. Men snart har jag lite ledigt, så då blir det bättre på den fronten! Så vad har jag gjort sedan jag senast skrev? Jobbat, träffat Joel och Jani, tränat, färgat håret lite ljusare, träffat Atte.... Pretty much so.

Nu skall jag se lite Pretty Little Liars och njuta av en kopp vaniljte.

Har länge varit på jakt efter det perfekta schampot. Tidigare använde jag Bed Heads Anti Frizz med doft av ananas, som jag var supernöjd med. Nu hittar jag inte den någonstans, och annars också var den nog i det allra dyraste laget. Efteråt har jag provat en massa olika schampon, men den ena gör håret fettigt och den andra luktar starkt (och illa). Tills jag idag hittade det perfekta schampot. XZ Aito Omena doftar sjuuuukt gott av grönt äpple, det skall minska electriciteten i håret samt lämna det mjukt och lent. Löddrar sådär perfekt och håret känns mycket mjukare efter tvätten. Dessutom kostade det 3 euro, bra där vet ni!

it all started with a big bang

Morning! Ni gissar aldrig vad jag gjort hela morgonen... Sett på TBBT! Herrigud vad bra serie, ligger dubbelvikt mestadels! Och särskilt Sheldon är ju bara för söt, påminner lite om Atte. Hehe, skämt åsido. Men själv tänder jag nog mer på lite hjärna än enorma muskler. Snygg kan man ju vara för det också, måste ju inte vara dendär typiska geeky-guyn med tjocka glasögon och byxorna under hakan. Once again, hur lycklig för att ha hittat Alexander!

recept till ett fungerande förhållande

Om två veckor är det faktiskt ett år sedan jag och Alexander blev just "Ida och Alexander". Ett år är en relativt lång tid, och på den tiden stöter de flesta förhållandena på motgångar och svåra tider. Men tro det eller ej, inte jag och han. Vårt förhållande har varit klanderfritt från början enda, och inga som helst problem har kommit i vår väg (max kanske att skotern inte har startat eller så, haha). Och nu tror jag att jag vet varför....

1. Motsatser dras till varandra. Jag och Atte är som dag och natt. Jag är idrottaren och han åskådaren, han är teoretisk och jag mer praktisk, han är den lugna och jag den lite galna. Det är vetenskapligt bevisat att motsatser dras till varandra, och jag tror det...

2. Träffas med måtta. I början av vårt förhållande jobbade Atte på annan ort, och därför träffades vi under de första två månaderna endast en gång i veckan. Senare har det varit två gånger. Och det räcker mer än väl. Träffas man för ofta börjar man se även de dåliga sidorna hos den andra, och med tiden kan det bli jobbigt. Dessutom finns risken att man tröttnar på varann. Detta är förståss individuellt...

3. Skämta! Jag och Atte kan ibland till och med säga riktigt fula saker om varann, och skämta till det rejält. Alltid på skoj förståss. Ta inte varann på allt för stort allvar, brukar sluta i att någondera tar illa upp.

4. Skippa värsta klyschona... "Jag älskar dej, jag älskar dej mera, jag älskar dej mest, nej jag älskar dej mera än mest!♥" Skippa sånt. Om man var femte minut säger att man älskar den andra, så kommer de tre orden snabbt förlora sin mening. Vi har varit sparsamma med de orden, och nu varje gång nåndera säger dem, så är det något speciellt. Och de har en mening.

5. Skippa överdrivna facebook-gullandet. Seriöst, ingen tycker det är roligt.....