Att flytta bort, då jag hela mitt 18-åriga liv bott på samma ställe, är stort. Lämna mamma och pappa och det trygga skyddsnät de alltid erbjudit mig. I 18 års tid. Plötsligt skall jag själv bygga upp denna grundtrygghet, i en ny och främmande stad. Det känns minst sagt nervöst. Skönt, men nervöst.
Jag är dock inte ensam. Min underbara pojkvän, min blivande sambo - han kommer finnas där varje steg jag tar. Vi skall tillsammans uppleva studielivet, göra beslut samt pröva oss fram med allt det nya. Alexander och jag.
På den senaste tiden har jag tänkt på vårt förhållande mer än någonsin. Det är ett stort steg att flytta ihop i en ny stad, och jag måste med hela mitt hjärta tro på det vi gör. Veta att vi gör rätt. Jag har tänkt mycket på armétiden. På kvällar som jag gråtit mig till sömns, de kvällar då jag var övertygad om att min lycka inte var funnen. Jag har tänkt på de meddelanden jag skickat åt Alexander, där jag krävde svar, om huruvida vi skulle klara av ett liv tillsammans. Om han verkligen älskade mig av hela sitt hjärta. Jag ifrågasatte så många saker som jag i vanliga fall anser självklara. Jag balanserade konstant mellan glada, kära Ida och henne, som inte trodde på varken genuin lycka eller sig själv. De allra värsta kvällarna frågade jag Alexander upprepade gånger om han verkligen trodde på oss, trodde på vårt förhållande. Och varje gång svarade han ja.
Självklart visste jag hur han tänkte, och givetvis tänkte jag lika. Och den dagen då jag stod vid militärens portar för sista gången, och såg min finaste rusa rakt i min famn, då visste jag att framtiden var vår.
Med denna tillbakablick i tankarna har jag funderat på dethär med att vara sambo. Om hur det fungerar för oss. Jag har fruktat oklarheter, utmattning, strider och bråk. De två första har vi redan fått uppleva i flyttprocessen, men jag antar att sådant hör till. Att jobba fulla dagar samt packa och planerat flytt till en stad hundra kilometer bort, det tar på krafterna.
En annan tanke som ofta slagit mig är all tid vi kommer ha tillsammans. Vi bor trots allt under samma tak, vilket vi inte är vana med. Kommer vi få se nya sidor av varandra? Dåliga eller goda sidor? Allt detta är sådant som vi kommer få svar på om 8 dagar. Eller jaa, kanske redan före det. Vi skall nämligen spendera torsdag till måndag i lägenheten. I vårt hem. Som jag har längtat!
2 kommentarer:
ojj vad du skriver fint :)!
Sv: tack tack!
ja blir också åbobo fr.o.m nästa vecka så kanske vi ses där nångång :) ha ni fått lägenhet nånstans centralt?
håller med kommentaren ovan: du skriver sjukt fint!
Skicka en kommentar