Sitter för stunden på tåget till Åbo. Påväg hem. Läste finaste Jennies blogg. Kändes som alla tidigare gånger trist att krama hejdå mamma och pappa. "Sköt om dej" säger dom, och då vill jag bara protestera vilt och tvärt utbrista att nej, sköt NI om mej, jag är bara liten ännu. Men det är jag ju inte, och fast jag på alla vis anser att mitt hem ligger en tågresa ifrån, i Karis, så kan jag inte ifrågasätt det faktum att mitt hem också ligger i Åbo. Jag älskar min nya hemstad på alla vis; tillräckligt stor med allt du kan tänka dej behöva, men endå tillräckligt liten o mysig för att kalla hemtrevlig. Men med närmare eftertanke tror jag inte att det är just staden som gör Åbo till mitt hem. Svaret finns mycket närmare än så. Jag tror nämligen det är där som jag har Alexander som är mitt hem. Min familj ligger i Karis, men min egna, lilla familj väntar på mej i vår fina lägenhet i Åbo. 30 minuter ifrån nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar