2 mars 2014

Att våga ta ut sig & fulminen på gymmet

Jag har i min bekantskapskrets samt i medierna stött på en sak som jag tänkte prata om idag, nämligen personer som tränar mycket men inte ser några synliga resultat. Har själv varit i precis samma situation - fem dagar styrka i veckan, två timmar åt gången, men inga synliga magmuskler, väldefinierade armar eller rumpa. Efter att jag opererades var ju som vi i detta skede redan vet mina muskler till synes nästan obefintliga. Nu har det gått fem månader sedan operationen, varav ca. två varit intensiv rehabträning, och jag har synligare muskler i respektiva kroppsdelar än jag någonsin haft. Hur kan detta då vara möjligt?

Personligen tror jag långt att detta beror på träningens kvalitet. Tvåtimmars gympass fem dagar i veckan tyder på kvantitet, men vad är det egentligen du sysslar med där på gymmet? I praktiken menar jag med kvalitet att vi skall våga ta ut oss då vi styrketränar. Det är de serierna där du under de sista repsen grimaserar och tar fram fulminen som dina muskler påriktigt växer i volym. Missförstå mig inte, även långa serier med lätta vikter utvecklar muskelvolym, huvudsaken är att du är slut efter varje set. Det skall bränna, du skall känna dig kraftlös och svag för att du skall kunna utvecklas och bli starkare. Tyvärr är detta mycket vanligare hos flickor, som ofta väljer trygga vikter att utföra övningar med. De vanliga 3x10x5kg i biceps med hantlar, som du kört med i de senaste två månaderna kommer inte hjälpa dig bygga synliga muskler. Här kanske du borde fundera att öka till åtminstone 1-2kg tyngre vikter för att verkligen få kontakt med de muskler du jobba medr, och känna  att de verkligen jobbar hårt.

En annan delorsak är enligt mig att man fuskar med cardion. Javisst, man kanske springer/cyklar flere gånger i veckan, men känns det verkligen som att du ger järnet? Känner du att du lätt kunde fortsätta i en halvtimme? Då har du troligen inte utmanat dig själv tillräckligt hårt. Bästa flåset och "jag-dör"-känslan tycker jag man når av intervallträning, på cykel eller löpande. Jag drar själv ganska korta intervaller, då min avsikt är att utveckla snabbhetsuthållighet och inte kondition, och då kan mitt pass bestå av 8-12x100-200m, med gångåterhämtning. En annan bra grej med intervaller är att du fortsätter förbränna kalorier många timmar efter själva passet, till skillnad från en normal länk. Cardioträningen minskar på mängden underhudsfett, och därför kommer dina muskler synnas tydligare. Det finns inget facit på hur långa eller hur många dina intervaller skall vara, huvudsaken är att du efteråt verkligen känner att du gjort något ordentligt. 

Vad jag med denhär texten försöker uppmuntra alla till är att sätta i ännu en växel i träningen. Känns det som att du kommer att dö? Det kommer du inte, du kommer stiga upp starkare än förrut. Du kommer känna att all smärta är värt det i slutänden. What doesn't kill you makes you stronger.


Inga kommentarer: