Skulle ju vilja att det är något så fint som Jennie beskriver det, som första gången blickarna möts med den som kommer att betyda hela världen för en, men så är ju inte fallet. Minns knappt något av första gången jag och Atte träffades, haha. Men något jag aldrig glömmer är nog då Alexander för första gången uttalade sig om att han ville bli sambo med mig, att det skall vara han och jag här i livet. Då föll liksom alla lösa bitar på plats, alla flummiga tankar blev glasklara. Det skulle vara vi två alltid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar